Om trädgården på
LYNGBY PRÄSTGÅRD
Trädgården är en ”gammal” prästgårdsträdgård i sydvästra Skåne. Gammal är den i den meningen, att det legat en prästgård på stället i hundratals år. Men trädgårdsanläggningen, som den ser ut idag, är av betydligt yngre datum och den är, till största delen, vi själva skyldiga till.
Trädgården är ”ganska stor” men är i övrigt inte så märkvärdig.
Den är inte spec. originell eller nyskapande och växtvalet är både begränsat och konventionellt.
När vi blev med den här trädgården drabbades vi nästan av panik. Den kunde väl då närmast beskrivas som det man på mäklarspråk kallar "parkliknande tomt", dvs. stor tomt med stora träd. Allt det, som karaktäriserar en ”trädgård’ och, som skiljer den från just en ”tomt”, saknades. Inga gångar, rabatter eller andra arrangemang fanns. Det som fanns när vårlökar och buskar blommat ut, var gröna golv, väggar och tak. Ja, allt var grönt (mer grönt än nu alltså). Lummigt och frodigt men förlåt mig, ack så fult när vårfloret var över.
På kvällarna promenerade vi på kyrkogården på andra sidan bygatan och njöt av dess sparsmakade skönhet.
Utan vare sig kunskap eller kontakter, som skulle kunna bistå oss, åkte vi runt i de skånska slottsparkerna och sökte inspiration, som vi försökte omsätta. Så den, som associerar till slott, har väl inte alldeles fel. Men det är också enda likheten. (Och slottsträdgårdarnas finish kan vi aldrig räkna med att uppnå. Vi har själva ritat och anlagt trädgården och sköter den helt utan hjälp utifrån.)
Att det så småningom blev den stil det blev, berodde mest på den gamla prästgårdens inneboende pondus, de befintliga proportionerna och inte minst kyrkogården på andra sidan vägen. Med andra förutsättningar hade min trädgård sett helt annorlunda ut.
Vi hade absolut ingen kunskap om vare sig trädgårdsanläggning eller växter. (Vårt trädgårdsintresse och kunskap var begränsat till köksväxtodling.) Ingen att fråga om råd och vi kände heller ingen, som hade en trädgård som liknade detta. Dessutom hade vi inga stora ekonomiska resurser . Men vi såg, att det fanns förutsättningar att göra något vackert här. Utgångspunkten när vi började var, att det helst inte skulle kosta någonting eller åtminstone så lite som möjligt. Vårt kapital var vår egen arbetsinsats. Och entusiasm. Möjligen kan det räknas som märkvärdigt. Och originellt. Inte minst med tanke på att detta hände innan det stora trädgårdsintresset börja florera i Sverige och vi ansågs fullständigt tokiga. Medan andra styckade av stora tomter, sågade ner stora träd och häckar och grävde upp gammal buxbom (som vi köpte och förökade till ännu mer), gjorde vi alltså precis tvärtom.
Trädgårdens historia kommer att berättas i sin helhet senare men i korthet kan våra år i trädgården delas in i 3 perioder.
Vi köpte prästgården i mitten av 80-talet och började nästan genast med trädgården. Vi grävde ogräs, drog upp riktlinjer för hur trädgården skulle se ut, planterade häckar och anlade gångar och drog årligen upp tusentals plantor från frön och sticklingar.
Efter att ha jobbat intensivt i 10 år och trädgården i stort sett var färdiganlagd inträffade förändringar i vår omgivning, som gjorde att vi inte kunde eller orkade vara i eller arbeta i trädgården. Och den lämnades åt sitt öde.
Under de följande 10 åren klippte vi nödtorftigt häckar och gräsmattor men i övrigt förföll trädgården. Häckarna växte sig höga och över dem kunde vi se hur ask- och annat sly växte sig höga därinnanför. Vi sörjde vår förlorade trädgård och trodde inte, att den skulle gå att rädda igen.
Men så ändrades förhållandena och försiktigt vågade vi oss ut igen. Under sommaren 2009 påbörjade vi ett mödosamt arbete för att rädda vad som räddas kunde. Vi sågade sly, spettade rötter, rensade ogräs, friserade förvuxna häckar och började frilägga de många gångarna. Men det kommer att dröja många år innan trädgården kommer att vara i det skick den var när vi övergav den.
Under åren som gått har dessutom största delen av det örtartade växtmaterialet försvunnit. Kvar fanns några få men hårdföra arter, som nu utgör trädgårdens blommande fägring. Men det stod ganska tidigt klart, att de häckar vi planterat i sig själv räcker ganska långt. Kvar finns också ett stort antal gamla och mycket stora träd. När vi flyttade in var alm det dominerande trädslaget men almsjukan var inte långt borta. Under några år förlorade vi ung. 20 stora träd, som hade satt sin prägel på trädgården. Men de träd (främst bokar, lönnar, askar och kastanjer), som blev kvar tog snabbt över de öppna ytor som bildades. Idag finns knappast några hål kvar. Tvärtom. Vi nödgas nu ta bort träd vi själva planterat, eftersom det nu är alldeles för tätt. Trädgården är skuggig och ska så förbli men målsättningen är, att det också ska finnas ljusare partier och naturligtvis måste alla växter ha sin beskärda del av ljus. Ljusspelet, kontrasten mellan solljus och skugga, är en viktig del av trädgårdsupplevelsen och både träden och skuggan är en förutsättning för att växterna ska trivas. Jorden består av ett tunt lager tämligen mager sandjord. Under detta är det ren sand. Under långa torra perioder är bevattning till slut ett måste men trots det håller sig både gräsmattor och de många bladväxterna fräscha betydligt längre i vår skuggiga trädgård än på många andra ställen i närheten. Men utan bevattning har det örtartade växtmaterialet ingen chans. Sannolikt är det en av anledningarna till att så många växter gått förlorade när vi inte fullgjorde våra trädgårdsskötaruppdrag. Träd och buskar däremot, som har sina rötter nere i det tämligen ytliga grundvattnet växer så det knakar. Om jorden är dålig, så är mikroklimatet desto bättre. De höga häckarna ger skydd mot den skånska blåsten och de stora träden både ger skugga och förhindrar utstrålning. Dessutom finns i trädgården några dammar, som bidrar till både vår och växternas trivsel.
Trädgården är stor men kan delas i in på olika sätt, vilket gör, att den förefaller vara större än vad den faktiskt är.
En indelning utgår från skillnaden i trädgårdsstil, där det i en linje med huset och parallellt med bygatan, finns ett antal formella rum, avgränsade av klippta avenboks- och bokhäckar. Gångar och bänkar är här genomgående av sten. Linjerna raka och symmetriska. På andra sidan bygatan ligger kyrkan och kyrkogården.
På ”baksidan”, dvs. utanför de klippta häckarna ut mot det öppna landskapet, det som tidigare var odlad mark, har vi behållit ett mer naturligt utseende. Från början fanns det här utblickar mot det omgivande lanskapet, som vi nu successivt täpper igen, eftersom utsikten inte längre utgör en tillgång. I kontrast mot det raka och stensatta finns här mjukare linjer. Naturligt växande träd och buskar kantas av runda linjer och byggmaterialet är trä. Växtvalet är också det åt det naturliga hållet med en hel del vilda växter. Denna del är, till de flestas förvåning mer arbetskrävande än de tuktade häckrummen. För vilt är det inte. Men utan ans blir de det och då är det inte någon njutning att vistas i. Dessa partier är, för tillfället, ännu inte rensade efter vår trädgårdsreträtt men om vi bara får behålla arbetsron hoppas jag, att vi ska kunna återställa dem till vad de en gång var på väg att bli. En skuggig oas av lundkaraktär, där man känner sig som mitt ute i naturen.
Ett annat sätt att dela in trädgården är ”den gamla trädgården”, dvs. det stycke mark, som tillhörde Prästgården när vi köpte den och ”den nya” delen, vilket är den bit åker, som vi köpte till i början av 90-talet, för att göra Köksträdgård av.
Sedan kan man naturligtvis dela in trädgården i de många rum, som den är uppbyggd av. Rummen är större eller mindre, formella inom de klippta häckarna och små gläntor eller skogspartier där utanför i de vildare delarna. Men de består också av ett antal gångar, som förbinder eller skiljer rummen åt. Ibland är dessa avsnitt ytmässigt lika stora som egna rum och deras betydelse är lika stor. De utgör lugna pauser mellan de olika rummen och förbereder inför nästa upplevelse.
De foton, som finns på trädgårdens fotosida är till största delen tagna under 2009. Kommentarer till dem finns på fotosidan. Som framgått av ovanstående återstår fortfarande mycket innan trädgården är någorlunda återställd till vad den var när vi lämnade den åt sitt öde. Färdig eller perfekt kommer den aldrig att bli. Vi sköter den själva utan hjälp utifrån och den är alltså både stor och arbetskrävande. ”A garden should be rather small or else it is no fun at all.” Detta fick jag mig föreläst när vi nyss flyttat in och börjat arbeta i trädgården. Men trots behovet av arbetsinsats håller jag inte med. Ytorna ger möjlighet till att genomföra så många av de idéer jag har. Att vi sedan får ge avkall på perfektionismen gör mig inte så mycket. Jag ser trädgården som en miljö, där känslan och helheten är ofantligt mycket viktigare än enskilda växter eller ev. ogräs. Och att döma av reaktionerna hos dem som varit här på besök är vår trädgård en spännande upplevelse. Märkvärdig eller ej.
Trädgårdssidorna kommer så småningom att byggas ut med ett Trädgårdens A-Ö, där det mesta från Arbete till Önskelista kommer att behandlas. Där kommer bl.a. växterna att presenteras.
LYNGBY PRÄSTGÅRD
Trädgården är en ”gammal” prästgårdsträdgård i sydvästra Skåne. Gammal är den i den meningen, att det legat en prästgård på stället i hundratals år. Men trädgårdsanläggningen, som den ser ut idag, är av betydligt yngre datum och den är, till största delen, vi själva skyldiga till.
Trädgården är ”ganska stor” men är i övrigt inte så märkvärdig.
Den är inte spec. originell eller nyskapande och växtvalet är både begränsat och konventionellt.
När vi blev med den här trädgården drabbades vi nästan av panik. Den kunde väl då närmast beskrivas som det man på mäklarspråk kallar "parkliknande tomt", dvs. stor tomt med stora träd. Allt det, som karaktäriserar en ”trädgård’ och, som skiljer den från just en ”tomt”, saknades. Inga gångar, rabatter eller andra arrangemang fanns. Det som fanns när vårlökar och buskar blommat ut, var gröna golv, väggar och tak. Ja, allt var grönt (mer grönt än nu alltså). Lummigt och frodigt men förlåt mig, ack så fult när vårfloret var över.
På kvällarna promenerade vi på kyrkogården på andra sidan bygatan och njöt av dess sparsmakade skönhet.
Utan vare sig kunskap eller kontakter, som skulle kunna bistå oss, åkte vi runt i de skånska slottsparkerna och sökte inspiration, som vi försökte omsätta. Så den, som associerar till slott, har väl inte alldeles fel. Men det är också enda likheten. (Och slottsträdgårdarnas finish kan vi aldrig räkna med att uppnå. Vi har själva ritat och anlagt trädgården och sköter den helt utan hjälp utifrån.)
Att det så småningom blev den stil det blev, berodde mest på den gamla prästgårdens inneboende pondus, de befintliga proportionerna och inte minst kyrkogården på andra sidan vägen. Med andra förutsättningar hade min trädgård sett helt annorlunda ut.
Vi hade absolut ingen kunskap om vare sig trädgårdsanläggning eller växter. (Vårt trädgårdsintresse och kunskap var begränsat till köksväxtodling.) Ingen att fråga om råd och vi kände heller ingen, som hade en trädgård som liknade detta. Dessutom hade vi inga stora ekonomiska resurser . Men vi såg, att det fanns förutsättningar att göra något vackert här. Utgångspunkten när vi började var, att det helst inte skulle kosta någonting eller åtminstone så lite som möjligt. Vårt kapital var vår egen arbetsinsats. Och entusiasm. Möjligen kan det räknas som märkvärdigt. Och originellt. Inte minst med tanke på att detta hände innan det stora trädgårdsintresset börja florera i Sverige och vi ansågs fullständigt tokiga. Medan andra styckade av stora tomter, sågade ner stora träd och häckar och grävde upp gammal buxbom (som vi köpte och förökade till ännu mer), gjorde vi alltså precis tvärtom.
Trädgårdens historia kommer att berättas i sin helhet senare men i korthet kan våra år i trädgården delas in i 3 perioder.
Vi köpte prästgården i mitten av 80-talet och började nästan genast med trädgården. Vi grävde ogräs, drog upp riktlinjer för hur trädgården skulle se ut, planterade häckar och anlade gångar och drog årligen upp tusentals plantor från frön och sticklingar.
Efter att ha jobbat intensivt i 10 år och trädgården i stort sett var färdiganlagd inträffade förändringar i vår omgivning, som gjorde att vi inte kunde eller orkade vara i eller arbeta i trädgården. Och den lämnades åt sitt öde.
Under de följande 10 åren klippte vi nödtorftigt häckar och gräsmattor men i övrigt förföll trädgården. Häckarna växte sig höga och över dem kunde vi se hur ask- och annat sly växte sig höga därinnanför. Vi sörjde vår förlorade trädgård och trodde inte, att den skulle gå att rädda igen.
Men så ändrades förhållandena och försiktigt vågade vi oss ut igen. Under sommaren 2009 påbörjade vi ett mödosamt arbete för att rädda vad som räddas kunde. Vi sågade sly, spettade rötter, rensade ogräs, friserade förvuxna häckar och började frilägga de många gångarna. Men det kommer att dröja många år innan trädgården kommer att vara i det skick den var när vi övergav den.
Under åren som gått har dessutom största delen av det örtartade växtmaterialet försvunnit. Kvar fanns några få men hårdföra arter, som nu utgör trädgårdens blommande fägring. Men det stod ganska tidigt klart, att de häckar vi planterat i sig själv räcker ganska långt. Kvar finns också ett stort antal gamla och mycket stora träd. När vi flyttade in var alm det dominerande trädslaget men almsjukan var inte långt borta. Under några år förlorade vi ung. 20 stora träd, som hade satt sin prägel på trädgården. Men de träd (främst bokar, lönnar, askar och kastanjer), som blev kvar tog snabbt över de öppna ytor som bildades. Idag finns knappast några hål kvar. Tvärtom. Vi nödgas nu ta bort träd vi själva planterat, eftersom det nu är alldeles för tätt. Trädgården är skuggig och ska så förbli men målsättningen är, att det också ska finnas ljusare partier och naturligtvis måste alla växter ha sin beskärda del av ljus. Ljusspelet, kontrasten mellan solljus och skugga, är en viktig del av trädgårdsupplevelsen och både träden och skuggan är en förutsättning för att växterna ska trivas. Jorden består av ett tunt lager tämligen mager sandjord. Under detta är det ren sand. Under långa torra perioder är bevattning till slut ett måste men trots det håller sig både gräsmattor och de många bladväxterna fräscha betydligt längre i vår skuggiga trädgård än på många andra ställen i närheten. Men utan bevattning har det örtartade växtmaterialet ingen chans. Sannolikt är det en av anledningarna till att så många växter gått förlorade när vi inte fullgjorde våra trädgårdsskötaruppdrag. Träd och buskar däremot, som har sina rötter nere i det tämligen ytliga grundvattnet växer så det knakar. Om jorden är dålig, så är mikroklimatet desto bättre. De höga häckarna ger skydd mot den skånska blåsten och de stora träden både ger skugga och förhindrar utstrålning. Dessutom finns i trädgården några dammar, som bidrar till både vår och växternas trivsel.
Trädgården är stor men kan delas i in på olika sätt, vilket gör, att den förefaller vara större än vad den faktiskt är.
En indelning utgår från skillnaden i trädgårdsstil, där det i en linje med huset och parallellt med bygatan, finns ett antal formella rum, avgränsade av klippta avenboks- och bokhäckar. Gångar och bänkar är här genomgående av sten. Linjerna raka och symmetriska. På andra sidan bygatan ligger kyrkan och kyrkogården.
På ”baksidan”, dvs. utanför de klippta häckarna ut mot det öppna landskapet, det som tidigare var odlad mark, har vi behållit ett mer naturligt utseende. Från början fanns det här utblickar mot det omgivande lanskapet, som vi nu successivt täpper igen, eftersom utsikten inte längre utgör en tillgång. I kontrast mot det raka och stensatta finns här mjukare linjer. Naturligt växande träd och buskar kantas av runda linjer och byggmaterialet är trä. Växtvalet är också det åt det naturliga hållet med en hel del vilda växter. Denna del är, till de flestas förvåning mer arbetskrävande än de tuktade häckrummen. För vilt är det inte. Men utan ans blir de det och då är det inte någon njutning att vistas i. Dessa partier är, för tillfället, ännu inte rensade efter vår trädgårdsreträtt men om vi bara får behålla arbetsron hoppas jag, att vi ska kunna återställa dem till vad de en gång var på väg att bli. En skuggig oas av lundkaraktär, där man känner sig som mitt ute i naturen.
Ett annat sätt att dela in trädgården är ”den gamla trädgården”, dvs. det stycke mark, som tillhörde Prästgården när vi köpte den och ”den nya” delen, vilket är den bit åker, som vi köpte till i början av 90-talet, för att göra Köksträdgård av.
Sedan kan man naturligtvis dela in trädgården i de många rum, som den är uppbyggd av. Rummen är större eller mindre, formella inom de klippta häckarna och små gläntor eller skogspartier där utanför i de vildare delarna. Men de består också av ett antal gångar, som förbinder eller skiljer rummen åt. Ibland är dessa avsnitt ytmässigt lika stora som egna rum och deras betydelse är lika stor. De utgör lugna pauser mellan de olika rummen och förbereder inför nästa upplevelse.
De foton, som finns på trädgårdens fotosida är till största delen tagna under 2009. Kommentarer till dem finns på fotosidan. Som framgått av ovanstående återstår fortfarande mycket innan trädgården är någorlunda återställd till vad den var när vi lämnade den åt sitt öde. Färdig eller perfekt kommer den aldrig att bli. Vi sköter den själva utan hjälp utifrån och den är alltså både stor och arbetskrävande. ”A garden should be rather small or else it is no fun at all.” Detta fick jag mig föreläst när vi nyss flyttat in och börjat arbeta i trädgården. Men trots behovet av arbetsinsats håller jag inte med. Ytorna ger möjlighet till att genomföra så många av de idéer jag har. Att vi sedan får ge avkall på perfektionismen gör mig inte så mycket. Jag ser trädgården som en miljö, där känslan och helheten är ofantligt mycket viktigare än enskilda växter eller ev. ogräs. Och att döma av reaktionerna hos dem som varit här på besök är vår trädgård en spännande upplevelse. Märkvärdig eller ej.
Trädgårdssidorna kommer så småningom att byggas ut med ett Trädgårdens A-Ö, där det mesta från Arbete till Önskelista kommer att behandlas. Där kommer bl.a. växterna att presenteras.